Seriöst!

Lite djupsnöträning vågar jag. Det är i alla fall oundvikligt.

Idag var det ordning som gällde. Han skulle inte komma undan med att vara söt och rolig. Nu var det allvar och nolltolerans! Det är inte så allvarligt som det låter, bara att jag krävde av honom att sköta sig och inte tramsa omkring.

Det gick jättebra! Han såg att jag var på väg, så jag öppnade mellan stallet och lösdriften, så gick han in. Klädde på honom och gick hem till vår gård i brist på bättre ställen att vara på och i brist på fotograf som ställer upp på att lämna huset.
När jag tittar tillbaka så är det en sak som har krånglat som går så otroligt bra nu: tränsningen. Han kan inte få på sig det fort nog. Idag stod han och fnyste otåligt i nacken på mig medan jag värmde bettet.

Ja, så gick vi hem då. Där tänkte jag på en annan sak som jag har märkt några gånger, men inte sett mönster i förrän nu. När vi kommer in på gården (eller nån annanstans) där det är tittgrejer och saker som låter och man inte riktigt vet vad som ska hända och han blir lite osäker, då smyger han in halvt bakom mig. :-) Jag gillar att han har det förtroendet! Sen red jag omkring på gården. Han var pigg, positiv och alert. Jättekul!

"Hej! Vad ska vi hitta på?"

Upp och ner och upp och ner i backen. Om han kliver utanför det upptrampade spåret så sjunker han så han har snö över knäna!

Han kan bära hem en skadskjuten indian om det behövs. Ingen höjdare, men okej då, om det är absolut nödvändigt så...
Gjorde lite tricks också. Provade bugningen, men kameran hängde inte med.




När vi kom hem till stallet så började han buga självmant som ett förslag att leka den leken lite mer. Det var bara att låtsas som att jag precis hade tänkt att vi skulle göra just det.


På det hela taget så gick det kalasbra att vara seriös och ha ordning och reda. Har en plan för veckan som innefattar aktivitet varannan dag, så han inte går i hagen och räknar ut en massa sattyg.

"Vad skrattar hon åt? Vi skulle ju vara seriösa?"

"Nej du, lilla Räka, man kan faktiskt ha roligt ändå!"