Han fick en ny trafikerfarenhet. Så då har vi sett en sån. Och inte minst hört en sån. Glasskillen körde in på gården och jag bad honom att tuta. "Är du säker på det..." undrade han och sneglade lite på det gråa djuret som studsade omkring. Han kunde ju inte veta att djuret studsade av nyfikenhet och glädje istället för skräck och rädsla. "Jodå, tuta tuta!" tyckte jag, så det gjorde han. Rafiki tvärstannade och glodde.
Mycket intressant!
Sen sprang vi omkring lite i snön. Han är så jäkla lättgaloppad ute, så. Snart kommer han att vara det även i ridhuset. Och nej, det är inte fågeldansen... Det är min tjocka tröja som korvar sig under armarna i jackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar