Åhopp!

Vi har hunnit med löshoppning också idag. Vi promenerade till ridhuset i ösregn och mörker, skam den som ger sig.
Det är så kul för man ser att han är lite van med löshoppning nu. Han visste precis vad som gällde. Fast han har inte så bra taktik. Han tar det lugnt fram till sista hörnet, sen drar han järnet och hoppas på det bästa. Eller han räknar väl med att klara det. Som Malin sa, tills han står på näsan en vacker dag, då kanske han lär sig ta det lugnt.
Det var omöjligt att fotografera, det gick på tok för fort. Inte en chans med min mobilkamera.