Lektion

Idag har jag funderat en del kring när man ska bli stor egentligen. Om man fortfarande får vara omogen och virrig när man är fyra år. Efter lite diskussion med Anna så kom jag fram till att...nja. Jag kommer aldrig att ta kål på Rafikis entusiasm och livsenergi och goda humör, så det behöver jag nog inte vara rädd för. Samtidigt är det dags att skärpa kraven lite. Vi konstaterade att hans ego är lika stort som Gotland. Vilket jag uppskattar, är väl lika bra jag påpekar. Hellre en tuff häst än ett nervvrak. Alla gånger!
Vi har ridit i storesyrran Akrenas allroundsadel. Det var länge sen jag red lektion i engelsk utrustning, så det kändes skapligt skumt. Rafiki ville hugga sig fast i bettet så jag fick göra kringelikrokar och böja honom med innerskänkel tills han släppte. Det kändes som att det var lite onödigt av honom att börja med det där nu. Vi har ju ett program att träna på. :-)
Men hur som helst så lossnade det och jag kommer vara snabb som attan att bemöta det om han börjar igen. Han var högt och lågt när vi gick till ridhuset. När vi gick hem var han trött och lugn i hundra meter, sen var han igång igen och drog i plogpinnar och allt vad det var. Man blir alldeles matt. Tur att han är söt och rolig.