Idag monterade vi in ett nytt, vidare bomjärn i dressyrsadeln. Men det blev inte helt bra. Den blev vinglig med det nya. Jag tyckte jag satt bra i det förra, men det SER smalt ut. Svårt det där. Håkan och jag turades om att sitta i den och vi enades nog om att den blev liiite för vid. Sen har Ulrika också kollat, vad gjorde jag utan denna kloka människa. Jag ska prova hennes Prestige-sadel på lektionen på torsdag. För hon tyckte också att min globus glappade lite.
Men efter lite efterforskningar har jag hittat ett bomjärn med vidd vidare än det gamla och smalare än det senaste. Så det kan vara nåt. Har beställt ett. Jag har en jäkla massa koppjärn om inte annat. Jag sitter som gjuten i den där sadeln, gillar den massor. Utom syntetstiglädren. Fult! Så de byts ut mot äkta läder istället.
Rafiki fick bära hem dressyrsadeln och medan vi bytte järn så var han i hagen med Holly och Pola. Han har varit i hage med dem förut. Pola försökte spela Allan, men då röt Holly i och sa åt henne att skärpa sig. Det var ju förståndigt. MEN det hela slutade i alla fall med att Holly var så tråkig mot Rafiki att han föredrog att hoppa staketet. Sen gjorde han fina passager med höga knälyft i djupsnön tills han insåg att vägen var bästa stället för där sjunker man inte. Där stannade han. Man vill ju helst inte ha häst på vägen, så det var skönt att han lugnade sig på en gång när han kände fast mark under sig.
Men efter lite efterforskningar har jag hittat ett bomjärn med vidd vidare än det gamla och smalare än det senaste. Så det kan vara nåt. Har beställt ett. Jag har en jäkla massa koppjärn om inte annat. Jag sitter som gjuten i den där sadeln, gillar den massor. Utom syntetstiglädren. Fult! Så de byts ut mot äkta läder istället.
Rafiki fick bära hem dressyrsadeln och medan vi bytte järn så var han i hagen med Holly och Pola. Han har varit i hage med dem förut. Pola försökte spela Allan, men då röt Holly i och sa åt henne att skärpa sig. Det var ju förståndigt. MEN det hela slutade i alla fall med att Holly var så tråkig mot Rafiki att han föredrog att hoppa staketet. Sen gjorde han fina passager med höga knälyft i djupsnön tills han insåg att vägen var bästa stället för där sjunker man inte. Där stannade han. Man vill ju helst inte ha häst på vägen, så det var skönt att han lugnade sig på en gång när han kände fast mark under sig.
Lugnet innan Gammeldansken blev vrång.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar