Nu har vi varit ute på nya ställen i sällskap med Holly. Snön är egentligen i tyngsta laget. Rafiki tuffar glatt på i täten, men jag skulle tro att han kommer att få lite träningsvärk i morgon. Och då ska vi på lektion...Jaja, det går nog bra. Dagens tur gav i alla fall lite distansförsmak. När han kommer igång så går han som en liten duracellkanin. När jag är på marken måste jag vara stenhård, vilket fortfarande är svårt. Jag jobbar på att bli mer konsekvent. Jag mesar en stund och sen blir jag jättearg. Tur att han har ett starkt psyke och ett ego stort som Gotland. "Okej, medan du står där och svär och hoppar jämfota så tar jag en fika på den här granen. Säg till när du är klar så vi kan fortsätta."
Fast jag var inte så arg idag, det där var bara en reflektion som kom upp. Vi hade det så bra så. Skönt att han inte alls är misstänksam för okända platser. Han är snarare nyfiken, även om det är märkliga grejer. Idag var det både bro och en stor grind. Resten var mest skog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar