...sa jag idag. Jo tjena, inte en chans. Det är fortfarande alldeles för mycket snö. Vi hittade en liten upplogad plätt där jag antar att vi egentligen helst inte ska vara. Det är vid en allmän väg och inte på någon tomt och vi gör inte avtryck i någon åker, men jag har en känsla av att vi inte ska vara där i alla fall. Men nu var det antingen gå hem igen eller fortsätta rida där vi var när det blev för djup snö. Så så blev det. Där var plogat en vändplan som blev till ett skapligt bra spår att hålla till på.
Jag fick tillfälle att jobba igenom båda varven och böja och snurra och mjuka upp hans sidor.
Han är verkligen inte stel, men han är just nu mindre smidig i höger varv än i vänster, det märktes ju igår i ridhuset. Han är så tapper och duktig och försöker allt vad han orkar och kan även om det är svårt. Så duktig! Lika ambitiös som sin mamma. Han behöver dock fasta ramar för att fokusera och skärpa sig. Jag börjar hitta den rätta nivån, tror jag, även om jag fortfarande tycker det är lite svårt att vara så bestämd som jag behöver vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar